Blog Image

luddeskamera

Fortfarande ett litet barn

minnen Posted on Thu, October 08, 2009 13:20:53

Jag är fortfarande ett litet barn ……vilsen och ensam. Med
stora oförstående ögon.
Inunder denna starka snygga man … gömmer sig ett litet barn,
sorgset och ensamt ….
Jag tänker mig att min mor kommer hem från jobbet, frågar mig
hur jag haft det…
Ser att jag är ledsen ,.… kramar om mig
Jag tänker mig att hon talar om för mig att jag är det mest värdefulla hon har …….
Och att allt kommer ordna sig… allt kommer ordna sig …
du är det finaste som finns
Pappa kommer hem och kramar om mamma … , och mig … dom ler
mot mig .

Men det var inte så det var eller hur….
Mamma fanns inte där för dig … det var tvärtom….
Det var du som var tvungen att finnas för henne, annars
skulle hon ta livet av sig …
… så definitivt … livet skulle upphöra …
Hur kan hon inte vilja leva, när jag finns …. Hur kan hon lämna mig… jag förstår inte

Tomas 7 år…



Kära mor

minnen Posted on Tue, March 31, 2009 21:44:34

Detta är Anneli Eliassons vackra ord vid hennes mors bortgång.
Anneli satt med sin mor varje dag i tre veckor, innan hennes mor somnade in.

En stilla dag, Så tomt det blev, du somnade in kära mor.
Jag höll din hand så innerligt, du andades ut, och så var allt slut.
Jag vet, du visste att jag var där.
I förtvivlan jag gråter vid din kind.
Du….. som bara var min.
Nu du vilar hos far, i evighetens alla da’r.

Tack för livet och för all den kärlek ni mig gav,
för utan den, vem är jag ?
När kraften tagit slut, och timglaset runnit ut…. så stilla det blev.

Du ligger så rofyllt i din bädd.
Ditt vita hår lyser i ljuset på kudden.
….så tack lilla mor !

Din dotter Anneli



Varför tror du jag gråter… mor ?

minnen Posted on Fri, February 20, 2009 00:40:15

Allt var redan över…..
…. eller hade det aldrig riktigt börjat ?
….ingenting var överallt.

Jag hade redan gett upp…. eller egentligen är engelskans “give in” mer rätt.

Mor !

Varför tror du att jag gråter hejdlöst, utan stopp, när jag ser på flickan i Mel Gibsons “Patrioten”, när hon springer mot sin far…..
… flickan som vägrat prata med pappan sedan modern dött.
… varför tror du jag gråter hejdlöst, när hon springer mot sin far och med darrande underläpp får fram ?

– Papa …. wait, I’ll say anything you want me to … don’t go papa

Varför tror du jag gråter tröstlöst när jag ser ansiktet på pojken i “Braveheart”, när han förlorat allt, och står vid sin fars och brors begravning, helt ensam, med ett ansikte som säger att allt är över ?

…och varför tror du att en flod av tårar släpps lös, när en liten flicka, ser hans sorg, släpper taget om moderns hand, springer och plockar upp en blå blomma, går fram till pojken och ger honom den ?

…och varför tror du jag gråter inombords, varje gång jag i verkliga livet, hör en mor säga åt sitt barn, att de älskar henne…?
Varför tror du jag gråter inombords varje gång jag ser en familj gå på stan tillsammans, varje gång en mor pussar sin son på pannan ???

Varför tror du jag gråter invärtes när jag ser barn fara illa, och inte blir sedda, varför blir jag så förkrossad av detta, att jag nästan inte klarar av att se när ett barn med stora tomma vädjande ögon… med ett tyst skrik på hjälp till omvärlden, bönar och ber, vädjar med hela ansiktet och kroppsspråket….

Varför tror du jag är rädd ?

Mor …. varför tror du att jag var rädd ?
…. varför tror du jag sprang ut barfota i snön, efter dig, och vägrade släppa dig ur sikte, när du sprang ut efter att ha hotat ta livet av dig ?

Varför tror du jag gråter nu mor ?…varför tror du mor, att jag är rädd för det jag allra mest av allt vill ha och behöver… kärlek ?
varför tror du att jag inte släpper in någon till mitt hjärta.. mor ?

Ljuset…. hittar ner till alla djup

Mitt i allt detta, när livet var slut, och jag inte hade någon, när jag hade gett upp.
När jag bara var ett tomt vandrande skal….
…. lyste en strimma av hopp igenom vattenytan, långt ner i djupet, och lyste upp, jag såg ett litet svagt ljus, långt efter det att jag gett upp….
Jag såg en hand sträckas ut mot mig…..

Handen sträckte sig efter mig i djupet, medans jag singlade ner i djupet, tog tag i min svaga hand, med ett fast grepp, och drog mig upp till ytan.
Det var min morbrors hand… när jag inte trodde på någonting längre… så trodde han på mig…..
Han drog upp mig ur havets djup, och förde mig hem till den enda trygghet jag nånsin känt… till min moster Maggan.

Gott att leva trots allt !

Allt var över… men började om på nytt…
Det är gott att leva trots allt….!!

Varje människa är ett universum !

… Varje människa är ett helt universum, jag är ett helt universum.
Jag är en himmel, som svävar lätt fram, jag är en snårig skog som döljer….
…och jag är ett hav…

Havet är min själ och mitt djup,
skogen är mitt sinne,
och himmelen mina drömmar.

…. varje människa är en himmel en skog och ett hav…..de flesta lever vid ytan, på havet, där himmel möter land, och där skogen tar slut…..

Indianen som satt vid en tågstation, i flera dagar…. blev tillfrågad vad han höll på med….. han svarade:
– “jag väntar in min själ !

Jag överlevde

…. Jag överlevde… och jag andades ny luft…

… jag tittar då och då upp mot himmelen, … som är mina drömmar, men jag förnekar aldrig havet, det djupa havet inom mig….
Då och då dyker jag ner dit…… det är en del av mig..

… och jag gör som indianen … sätter mig och väntar in min själ !



Far och livet

minnen Posted on Thu, October 09, 2008 23:57:05

Nov 2007

Nu !

Just nu, när jag sitter här hemma, kl är 23.30 och vintermörkret har slagit grepp om min stad, och jag lyssnar till Jazz av Ella Fitzgerald.
och Influensan invaderat min kropp. Just nu funderar jag över livet och var min far tagit vägen?

Jag saknar min far innerligt… han har rest vidare, någonstans.
Jag har en känsla av att vi kommer ses igen. Det är nästan en övertygelse.
Han har rest, och kommer inte tillbaka…..
Men en dag ska jag göra samma resa, och ingen vet när det blir, inte jag i alla fall.
Och då kommer vi ses igen.

Varje gång jag tänker att jag vill ringa hem, så är det till far mina tankar går.
Jag har mina bröder kvar på jorden, och min mor, även om de inte finns i mitt liv
Och det är far som är mina rötter och min själsvän, min enda familj.
Men det finns ingen telefon som min far svarar på längre.

Nu är det enda hem jag har, mitt eget. Jag kan inte resa hem längre, jag är hemma, och far är med mig hela tiden… han lever i mig !
Men jag saknar att kunna prata med min far.

Min far var inte perfekt, men han stöttade mig, även när han inte förstod. Och även när han inte höll med. Och han kom att acceptera mig som jag var, en av dom få….

Mitt i livet
Jag är mitt i min resa nu…. Mitt uppi mitt liv.
Jag har kommit långt, utifrån mina förutsättningar, och jag har förhoppningsvis långt kvar att gå… ja förhoppningsvis, för skulle jag inte ha långt kvar att gå, så skulle jag inte längre leva fullt ut.

Kärlek ?
Kärlek ?…. ja gärna, i den mån jag korsar dess väg.
Jag kommer aldrig att sluta drömma, varken om kärlek eller om stolthet.

Efter den senaste kärlekskraschen, mitt uppi min dessillusionerade kärlekssyn. Då säger far till mig att ”Det kommer fler”, med fast övertygelse. Jag älskar min far för det. Jag älskade min far.

Han var på något sätt större än sig själv. Han bar på tunga sorger, och skuld min far.
men mitt i alltihopa kunde han, en man i 60-årsåldern, tänka till och ändra sig.
Det är en stor, stor egenskap.

I morgon är en ny dag…. En fredag, och endast gud vet vad den dagen kommer att ha i sitt sköte, om ens han ???

Jag hoppas jallafall på att ha kört ut en del virus ur kroppen.
Jag låter dessa tankar sväva ut i cyber-rymden.
Natti natti världen !!!



Till Far

minnen Posted on Thu, October 09, 2008 23:48:45

Skapad av sön, november 04, 2007 19:44:07

Lars Benny Lundin. 1940.06.19 – 2007.07.26

Blog Image

Om jag var här hos dig
Där du är i himlen
Du är kvar hos mig
Fast du är i himlen

Du vilar ut, fått ro till slut
Men jag måste släppa dig
…till din himmel

kan du nå min hand
om jag såg dig i himlen
i guds eget land
om jag ser dig i himlen

din själ består, när du går
men jag måste låta dig gå
…till din himmel

tiden rinner fort, tiden läker sår
allt du sagt och gjort,
genom alla år det består

Inom sin tid, finner frid
och det finns nog ett slut
på himmlens tårar