Blog Image

luddeskamera

Livet är underbart….

ögonblick som berört Posted on Fri, January 02, 2009 17:40:40

Snudd på självförmätet

Denna blogg tänkte jag göra nåt så förmätet och snudd på syndigt som att skriva positivt om mig själv, … vilket i vardagligt tal skulle översättas “skryt”, eller “självgodhet”….. men kanske bara i själva verket är EN del av sanningen om vem jag är, vilka vi är …

Varför ?

Allt det vi är dåliga på, kan vi räkna upp en lista på, flytande att tveka en sekund, när som helst på dygnet. De flesta av de misstag vi gjort i livet, minns vi i detalj, och ångrar och önskar ogjorda. Varför ??

Men det troliga är att många av oss, de flesta av oss, oxå påverkat andra, berört andra i positiv riktning… och att vi kanske till och med i vissa fall haft en avgörande betydelse för andras lycka, och i vissa fall till och med för andras överlevnad. Och många gånger utan att veta om det….Varför ?

…. så några glimtar ur mitt fördolda, eftersom jag förmodligen inte själv är medveten om hur mitt liv, mina gärningar även påverkat många andras liv i positiv riktning…. likväl som ditt liv… bäste bloggläsare !

Verdandi

Jag minns en gång när jag fortfarande var ganska ung, kanske 12-13 år gammal. Min numera bortgågne far var busschaufför, och just vid detta tillfälle körde han åt Verdandi, … körde dem till ett sommarläger. Och jag hade turen att få följa med. Jag stannade kvar i två veckor på lägret, och far åkte hem igen. (tryck gärna på länken och läs vad Verdandi står för) …

Mestadels var det familjer, el ensamstående som på något sätt hade problem, sprit, el dylikt, dock var nykterhet ett måste på lägren.
.. men även barn till familjer med problem åkte med, och fast jag nog inte var medveten om det då, så tillhörde även jag den kategorin.

“Tanja”

En liten tjej, som kan ha varit några år yngre än mig, glömmer jag aldrig, hon hette Tanja tror jag, och mamman hade finskt ursprung. De bodde i Vårby Gård utanför Stockholm. Och vad jag förstod senare på hemfärden, så tror jag inte att hon glömde mig i första taget heller.

Självkänslan var inte den bästa hos den tjejen. Gav inte sig själv kredit för nånting, och huvudet var böjt… som i skam …
Jag minns eg inte vad som utlöste min “uppläxning” av henne, och vad som fick mig att säga det jag sa. Det var en till kille som var nåt år yngre än mig då, som tog plats hela tiden, var skrikig och kaxig. Tanja kom i skymundan för honom hela tiden, och förmodligen var det så även i övriga livet för henne.

Men hon var ledsen en dag där på lägret, väldigt lessen, och jag tog henne åt sidan och tittade henne rakt i ögonen, medan hon hulkade och grät.
Och jag öste ur mig … om hur värdefull hon var, och vad bra hon var, … lyfte på hakan när huvet åkte ner, och halvt om halvt skällde på henne (kärleksfullt) för att hon skulle förstå…

Och mitt i alltihopa så var den högljudda killen där och surrade och la sig i, (och detta tror jag var en sak som hon mindes speciellt) ….så jag fräste ifrån åt honom och bad honom bokstavligen hålla käften, för nu var det hon som gällde.
(han höll käften, utan att ta speciellt illa upp)…

Hemresan

… sedan kom pappa dit med bussen, när två veckor gått, färden bar av hemåt till Stockholmsförorterna, och passagerare efter passagerare släpptes av… (Jag sist eftersom pappa var chaffis)… och när det kom till denna tjej, när hon skulle gå av bussen och hennes mamma kom och mötte henne, så fick jag vetskap om vad vårt lilla samtal betytt för henne, då hon kastade sig runt halsen på mig, och gav mig en kram som jag aldrig senare fått i hela mitt liv tror jag … och hon ville nästan inte släppa taget….

Detta är ett ögonblick i livet som gör mig stolt över mig själv.

Jag vet att jag, och alla människor, har många, många fler sådana stunder, där jag/ni betytt mycket för någon, bara det att vi inte fått stoltsera över dem, och vi har förringat oss själva…

Visst har ni bloggläsare oxå såna ögonblick av stolthet !?

Jag blev inspirerad att skriva denna blogg, efter att ha sett den gamla filmklassikern “Livet är underbart” med bla James Stewart…

…här är ett kort referat på filmen från 1946

http://www.youtube.com/watch?v=EF_icyyRqYk

När filmen tar sin början möter vi den inte fullt fullärda ängeln
Clarence Odbody som får ett uppdrag som han måste klara av innan han
blir en fullfjädrad ängel: han måste hjälpa George Bailey en man som med sina drömmar om att hjälpa sin hemstad försakat sig själv. Han överväger nu självmord på självaste julafton

Efter att ha fått se vad som hänt innan (och samtidigt visat
tittarna vad som hänt innan) beger sig Clarence ner till jorden för att
hjälpa. Han gör detta genom att transportera Bailey till en alternativ
värld där han själv aldrig existerat. Här märker han hur hemskt alla
har det i den världen utan honom.

Bailey återvänder till den riktiga världen med full tåga och märker
att hela staden kommit ut för att rädda honom från de finansiella
problemen han fann sig i. När detta är genomfört får Clarence till slut
sina vingar (metaforiskt).



Lika underbar

ögonblick som berört Posted on Fri, October 10, 2008 00:43:40

Lika underbar som denna värld kan vara, lika vacker och full av skönhet.
Lika grym och hjärtlös är den under stundom…

En Amerikansk polisstyrka på 6-7 poliser har fått tips om att det ska finnas knark i en viss lägenhet. Alla poliser är beväpnade.
De smyger sig fram till lägenhetens ytterdörr. ropar att det är polisen, och att de ska öppna dörren.
Det dröjer ett tag innan en kvinna öppnar dörren, och polisen beordrar henne att gå ut, och ha händerna ovan huvudet, och precis bakom henne kommer en liten flicka på 10-11 år och polisen skriker även åt henne att hålla händerna på huvudet.
Hon ser förvirrad och chockad ut, när hon skräckslagen lyfter sina händer och blir undanföst av polisen som försöker “säkra” lägenheten.

Detta var på ett program om polisen i USA, och deras jobb, jag minns inte vad det hette…..

Men bilden av flickans skräckslagna ansikte, med händerna på huvet, glömmer jag aldrig.

Polisen hittade crack undangömt, det visade sig att båda föräldrarna knarkade.
Då kändes det som mitt hjärta bokstavligen slets ur min kropp….
Föräldrarna blev arresterade….
men vad hände med flickan ?

Hon hade ingen….

……ingen

…… fick hon hjälp ?
Det framgick inte av det avsnittet…
tv-tittaren blev lämnad i ovetskap om detta.

jag är utan ord… har inget bra slut på denna blogg.
Inte nån syrlig kommentar, inga svar, inte ens rätt frågor…



Värt mycket….

ögonblick som berört Posted on Fri, October 10, 2008 00:07:13

En kille som jag träffade i samband med att jag gick på AMU Kramfors.
Första anblicken, och uppfattningen, var att han var kaxig och stöddig bara.
Idag träffas vi inte speciellt ofta, men när vi gör det finns respekt, ömsesidig.

Men Jallafall så var vi på nåt hak i Hudiksvall, och nån okänd började mucka med mig. och ropade dessutom på sin kompis, som var 2 meter…… mellan ögonen… ja ja han var stor jallafall och de skulle spöa mig hade de tänkt sig.
Detta var när jag var dryga 20, och vägde inte mer än 60 kg, nu väger jag 81 (och allt är musklersmiley)
Och min polare var inte nämnvärt mycket större.
Han dök upp där och ställde sig och stirrade “biffen i ögon och sa “honom rör du inte”… Och killarna börja ljuga ihop nåt om varför de hade anledning att spöa mig…
Men polaren bara sa “spelar ingen roll, honom rör du inte” och hade svarta ilskna ögon…. och biffen flyttade på sig.

Sånna grejer glömmer jag aldrig, när nån står upp för mig så !



One touch

ögonblick som berört Posted on Fri, October 10, 2008 00:00:22

Jag var 18 år gammal

Allt hon gjorde…..
Hon en 10 år äldre kvinna, som vi kallade för visslaren, då hon jämt gick omkring och visslade lite så där småharmoniskt
Hon böjde sig fram mot mig då vi satt i samma soffa, och smekte min kind, med baksidan av sin hand.
Hon sa inget mer, gjorde inget mer…
One touch